Melodi foto

Grundregeln i fotografering är att man INTE ska fota i direkt solljus. Antingen ska man vara i skugga eller fota när det är mulet. Jag håller med den grundregeln. För det är nämligen såååå svårt att få jämnt ljus när det är stark solljus. Man får skuggor på alla ställen som inte ska ha skugga osv.

 

Men jag har gett mig på att träna mitt fotoseende vid stark solljus och vilka hjälpmedel jag behöver. Äntligen har jag fattat hur det funkar! Motivet ska stå ansiktet mot solljuset i största möjliga mån. Och där skuggorna faller lättar man upp med en silver-reflexskärm. Det gör att ljuset studsar extra hårt mot modellen och man får superjämt ljus. Precis så gjorde jag vid fotograferingen med House of Doris. Solen är på högersida, så jag har en reflexskärm på vänster sida och TADAAAA!

 

Ni måste prova! Helt plötsligt öppnas en helt ny fotovärld!

 

         Ingen semester är fulländad utan en hoppbild!

En fullspäckad lördag som började med att jag var ganska lugn och hade koll på läget, men det varade inte så länge. Idag hade jag familjefotograferingar i stadsparken. Halvvägs genom första familjefotograferingen så lägger kameran av. Bara dör. Vill inte ta några kort. Paniken är total. Vrider på lite rattar, tar ut batteriet, minneskort byter objektiv. Inget hjälper.

 

Då är det bara åka raka vägen hem för att hämta reservkameran. 30 min efter i schemat så lyckas jag i allafall få klart fotograferingen och förbereda för nästa familj som ska fotas. Ja det var omständigt att fota med reservkameran och jag fick tänkte till några extra varv, men det lönade sig. Fick så fantastiska bilder!

 

Så med det lilla missödet tar jag semester nu i en vecka och beger mig till Grekland! Bloggen kommer nog att uppdateras under veckan, men lägg till mig på instagram så får ni garanterat daglig dos av grekiska gudar och tzatziki! Jag heter melodifoto på Instagram!

 

 

Åh idag hade vi tur i oturen när det var dags att fota för House of Doris. Precis när vi skulle ut började det ösregna. Vi försökte vänta ut regnet med det blev bara mer. Så tills slut åklte vi till Orangeriet i Uppsala. Enda stället i stan som har tak och grönområde med stora träd som ger skydd från regnet. Varken min kamera eller tjejerna ville bli blöta, helt förstårligt!

 

Bättre ställe kunde vi inte vara på! Under varje bildserie får ni förklaringen varför..

 

Tack blogg.se för extra puffen ni har lagt in på er hemsidan för mitt inlägg om bröllopet jag assisterade i helgen! Det märks av både i statistiken och kommentarsfältet! Man blir ju lite lycklig i själen när fler tittar in och lämnar uppmuntrande ord:)

 

Som tur är har jag massa nytt material som ska publiceras här på bloggen för nya och gamla läsare. Inte minst ett antal fotograferingar från Los angeles och ytterligare ett bröllop!

 

 

 

Mellan varven brukar jag assistera olika fotografer för att få nya infallsvinklar. Det är så lärorikt eftersom alla fotografer har sitt sätt att jobba. Så i lördag fick jag möjlighet att hjälpa Jens på ett bröllop. Han är väldigt duktig på att blanda blixt och naturligt ljus. Jag förstår inte hur han lyckas ha koll på allt, speciellt på en stressig bröllopsdag. Han var cool som en filbunke och tog verkligen dagen som den kom. Han löste alla möjliga problem som dök upp, fick brudparet känna sig avslappande samtidgt som han hade stenkoll på ljuset.

 

Självklart har jag inga bilder när han fotar med blixten eftersom jag då var fullt upptagen med hålla den stooora softbox eller reflexskärmen!

 

Nu känner jag mig manad och inspirerad att fota med med mina blixtar ute. Ska klura på ett tema bara...

 

Här kommer den andra upplagan av fotograferingen med sanaz i Los Angeles. Jag  har fotat me min Sigma 70-200 mm objektiv. Platsen är Venice Beach Los Angeles vid 17-18 tiden. Solen börjat gå ner och ljuset är fantastiskt! Älskar objektivet inte bara på grund av den fantastiska skärpan, utan också för att man kan stå en bit bort och bara dokumentera, utan att modellen känner sig iakttagen. Det tror jag är en stor anledning till att jag lyckas fånga naturliga bilder. På de flesta bilder står jag 10 meter bort och låter Sanaz göra lite vad hon vill. De enda gångern ajag gav henne direktiv var om hon stod fel i relation till ljuset:)

 

Älskar dessa bilder! Något av mina favoriter all time.

Förresten, visst är hon lik Carolina Gynning?

 

Kommer ni ihåg att jag hade en del photoshoots i Los Angeles?

Efter att jag kom hem gick allt i ett och jag har inte hunnit redigera några bilder alls. Det var ca 3 månader sen!

Ikväll har jag suttit med lite bilder så att modellerna kan får sina leveranser. Mitt i alla bilder hittade jag dessa på mig och Sanaz, vi försöker ta hopp-bilder men misslyckas  totalt.  Vi är inte i luften en enda gången på NÅGON BILD. Jag tyckte att bilderna var charmiga så de fick komma med på bloggen.  Inte för att jag ser ut som en jätte jämfört med Sanaz med mina 1.74 cm eller för att jag har stort tovigt hår, utan mest för att vi har bara så skoj. Sanaz har jag känt i många år! Hon flyttade till USA för 8 år sen. Trots att vi inte har hörts i långa perioder så är det verkigen som om tiden har stått still. Vi kan prata flera timmar i streck!

 

Sanaz sa en riktigt bra sak till mig under under de dagarna vi umgick. Det  orden har svetsat sig fast i mitt huvud. Det var precis den knuffen jag behövde för att få saker och ting i rätt riktning. Tack vare henne så har det blivit en och annan förändring hos mig, inifrån och ut. Därför slog det mig att jag ser lite annorlunda ut idag! Betydligt ljusare hår och några vinterkilon lättare sen dessa bilder togs. Tror att det är dags för en ny bannerbild så ni kan få se "dagsfärsk" Melodi!